tss

Det var verkligen så det kändes på bussen hem ikväll. En verklig jaha-upplevelse (älskar såna!).
Här har jag sprungit omkring i en evighet och letat efter mig själv, försökt sova bort dagarna och ständigt varit i bråk med mig själv. Vem fan är du, vad gör du i mitt huvud och varför är du så deprimerad? Var är mitt glada, roliga, perversa,  pratglada jag?
Också fanns lösningen där, rakt framför ögonen på mig nästan. Det var bara att plocka tillbaka det som tagits ifrån mig helt enkelt, om än i en mindre dos (men åh så givande!).


På en stol i någons kök satt jag visst. Med ena knät uppdraget och armbågen på bordet. Ätandes som vanligt. I mängder, som vanligt. En pik här, en retsam kommentar där. Felsägningar och misstolkningar. Tappade hakor och asgarv. Psch, tss och poff. Det är jag det, och jag älskar mig själv!



 
Nästa vecka blir kalasbra, jag känner det på mig. Jag, mitt sanna jag, ska träffa någon, jag ska ta tag i jobb/bostadsdelen, jag tror nästan jag ska se till att släpa med mig kameran(över ett halvår sen sist) och jag fyller arton, äntligen myndig! Tjejer, vad sägs om att fira mig i veckan? Jag bjuder på fika!


Puss <3
/R



Vet att jag använt bilden nyss, men denna gång beskriver den verkligen hur jag känner mig, Glädje, lycka och sol!