tss

Hemma idag, jag orkade fan inte.

I tisdags var jag i himlen och igår skulle jag tydligen tillbaka till helvetet. Då brast det för mig, och jag skäms lite över det. Jag skulle ju klara av det, jag skulle ju orka vara stark hela vägen? Vafan? Men det är långt mellan toppen och botten, så jag antar att det var okej just därför.

Jag gillar inte helvetet, den jag är där stannar kvar för länge när jag reser tillbaka till himlen. Och det stör mig, för jag kan verkligen inte slappna av när jag är framme, jag kan inte vara mig själv när jag är där. Eller jo, men det tar ett tag, ett bra tag. Och det är synd, för jag vill verkligen visa vem jag är, hur underbar jag egentligen är, glad, lycklig, pratsam... jag!
Men som det är nu, som jag är nu, förstår jag att man inte riktigt vill något mer med mig för tillfället.
Vi lägger det på is sålänge. Tar det lugnt. Ser vad som händer.

Med den lilla skillnaden att jag faktiskt tänker tvinga fram mig själv. För jag tror jag gillar det här. Jag tror det kan fungera, när jag väl är mig själv.