Jaha, är det där jag har gömt mig?
Det var verkligen så det kändes på bussen hem ikväll. En verklig jaha-upplevelse (älskar såna!).
Här har jag sprungit omkring i en evighet och letat efter mig själv, försökt sova bort dagarna och ständigt varit i bråk med mig själv. Vem fan är du, vad gör du i mitt huvud och varför är du så deprimerad? Var är mitt glada, roliga, perversa, pratglada jag?
Också fanns lösningen där, rakt framför ögonen på mig nästan. Det var bara att plocka tillbaka det som tagits ifrån mig helt enkelt, om än i en mindre dos (men åh så givande!).
På en stol i någons kök satt jag visst. Med ena knät uppdraget och armbågen på bordet. Ätandes som vanligt. I mängder, som vanligt. En pik här, en retsam kommentar där. Felsägningar och misstolkningar. Tappade hakor och asgarv. Psch, tss och poff. Det är jag det, och jag älskar mig själv!
Nästa vecka blir kalasbra, jag känner det på mig. Jag, mitt sanna jag, ska träffa någon, jag ska ta tag i jobb/bostadsdelen, jag tror nästan jag ska se till att släpa med mig kameran(över ett halvår sen sist) och jag fyller arton, äntligen myndig! Tjejer, vad sägs om att fira mig i veckan? Jag bjuder på fika!
Puss <3
/R
Vet att jag använt bilden nyss, men denna gång beskriver den verkligen hur jag känner mig, Glädje, lycka och sol!
Här har jag sprungit omkring i en evighet och letat efter mig själv, försökt sova bort dagarna och ständigt varit i bråk med mig själv. Vem fan är du, vad gör du i mitt huvud och varför är du så deprimerad? Var är mitt glada, roliga, perversa, pratglada jag?
Också fanns lösningen där, rakt framför ögonen på mig nästan. Det var bara att plocka tillbaka det som tagits ifrån mig helt enkelt, om än i en mindre dos (men åh så givande!).
På en stol i någons kök satt jag visst. Med ena knät uppdraget och armbågen på bordet. Ätandes som vanligt. I mängder, som vanligt. En pik här, en retsam kommentar där. Felsägningar och misstolkningar. Tappade hakor och asgarv. Psch, tss och poff. Det är jag det, och jag älskar mig själv!
Nästa vecka blir kalasbra, jag känner det på mig. Jag, mitt sanna jag, ska träffa någon, jag ska ta tag i jobb/bostadsdelen, jag tror nästan jag ska se till att släpa med mig kameran(över ett halvår sen sist) och jag fyller arton, äntligen myndig! Tjejer, vad sägs om att fira mig i veckan? Jag bjuder på fika!
Puss <3
/R
Vet att jag använt bilden nyss, men denna gång beskriver den verkligen hur jag känner mig, Glädje, lycka och sol!
Torsdag.
Hemma idag, jag orkade fan inte.
I tisdags var jag i himlen och igår skulle jag tydligen tillbaka till helvetet. Då brast det för mig, och jag skäms lite över det. Jag skulle ju klara av det, jag skulle ju orka vara stark hela vägen? Vafan? Men det är långt mellan toppen och botten, så jag antar att det var okej just därför.
Jag gillar inte helvetet, den jag är där stannar kvar för länge när jag reser tillbaka till himlen. Och det stör mig, för jag kan verkligen inte slappna av när jag är framme, jag kan inte vara mig själv när jag är där. Eller jo, men det tar ett tag, ett bra tag. Och det är synd, för jag vill verkligen visa vem jag är, hur underbar jag egentligen är, glad, lycklig, pratsam... jag!
Men som det är nu, som jag är nu, förstår jag att man inte riktigt vill något mer med mig för tillfället.
Vi lägger det på is sålänge. Tar det lugnt. Ser vad som händer.
Med den lilla skillnaden att jag faktiskt tänker tvinga fram mig själv. För jag tror jag gillar det här. Jag tror det kan fungera, när jag väl är mig själv.
I tisdags var jag i himlen och igår skulle jag tydligen tillbaka till helvetet. Då brast det för mig, och jag skäms lite över det. Jag skulle ju klara av det, jag skulle ju orka vara stark hela vägen? Vafan? Men det är långt mellan toppen och botten, så jag antar att det var okej just därför.
Jag gillar inte helvetet, den jag är där stannar kvar för länge när jag reser tillbaka till himlen. Och det stör mig, för jag kan verkligen inte slappna av när jag är framme, jag kan inte vara mig själv när jag är där. Eller jo, men det tar ett tag, ett bra tag. Och det är synd, för jag vill verkligen visa vem jag är, hur underbar jag egentligen är, glad, lycklig, pratsam... jag!
Men som det är nu, som jag är nu, förstår jag att man inte riktigt vill något mer med mig för tillfället.
Vi lägger det på is sålänge. Tar det lugnt. Ser vad som händer.
Med den lilla skillnaden att jag faktiskt tänker tvinga fram mig själv. För jag tror jag gillar det här. Jag tror det kan fungera, när jag väl är mig själv.
