Vad hände där?
Ah, så har vi gjort det också. Bråkat, eller argumenterat, diskuterat, varit arga, förbannade.... oense helt enkelt. Om något så litet som mitt val att vänta utanför dörren tills han hade pratat klart i telefon(eller iaf hörde mig).Det var tydligen inte alls okej, inte alls. Jag tyckte han överdrev, herregud, jag gjorde ju inget fel?! Vet inte hur andra gör, men om jag knackar på hos någon och denne inte hör mig för att han eller hon är inne i ett telefonsamtal så sätter jag mig och väntar tills jag vet att min knackningar kommer höras. Så det gjorde jag, fel av mig?. Hans irritation låg över att han hade pratat om privata grejer, och att jag hade kunnat höra det.
Nu gjorde jag ju inte det, jag hörde Supermassive Black Hole i höger öra och ett svagt mumlande i vänstra.Men det hade minsann ingen betydelse, jag hade gjort det (suttit ner i en jävla trapp och väntat...?!) och det var tydligen tillräckligt för att sura ner en hel halvtimma. Frågan är vad vi egentligen bråkade om, kändes nästan som att vi bara gjorde det för sakens skull ett tag...
Jaja, det blev ju bättre sen, nästan lika bra som sist, så vad gjorde det? Ibland tror jag att det krävs en livlig diskussion för att föra två personer närmare varandra...
Nu gjorde jag ju inte det, jag hörde Supermassive Black Hole i höger öra och ett svagt mumlande i vänstra.Men det hade minsann ingen betydelse, jag hade gjort det (suttit ner i en jävla trapp och väntat...?!) och det var tydligen tillräckligt för att sura ner en hel halvtimma. Frågan är vad vi egentligen bråkade om, kändes nästan som att vi bara gjorde det för sakens skull ett tag...
Jaja, det blev ju bättre sen, nästan lika bra som sist, så vad gjorde det? Ibland tror jag att det krävs en livlig diskussion för att föra två personer närmare varandra...
Sitta i solen, typiskt svenskt?
Härligt väder idag, eller hur? Blev genast på bra humör i morse, och nu har jag varit ett par timmar i solen i bara linne och haft det bra. Skööönt värre.
Däremot kan jag verkligen inte släppa det där om att det är ett så typiskt svenskt beteende. Så fort solen tittar fram på vinter/vårkanten slänger man av sig alla vinterkläder och plockar fram sommarkläderna, ballerinaskorna och solglasögonen. Sen sitter man på första bästa uteservering och fryser arslet av sig, men visst fan är det skönt att våren äntligen har kommit? Också klagar man när vintern får ett återfall tre dagar senare.
Typiskt svenskt? Jo, jag är nog villig att hålla med till viss del. Det är ju lite så iaf, de första solstrålarna får alltid mig att vilja slänga av mig alla vinterkläder trots att det oftast leder till en och annan förkylning. Men det är ju så skönt i solen! Gör det förresten mig till en solslampa? Som slänger av sig kläderna så fort hon ser lite sol... tål att tänkas på.
Vad säger ni? Är det typiskt svenskt(skandinaviskt?) att tro att våren har kommit så fort solen tittar fram?
Däremot kan jag verkligen inte släppa det där om att det är ett så typiskt svenskt beteende. Så fort solen tittar fram på vinter/vårkanten slänger man av sig alla vinterkläder och plockar fram sommarkläderna, ballerinaskorna och solglasögonen. Sen sitter man på första bästa uteservering och fryser arslet av sig, men visst fan är det skönt att våren äntligen har kommit? Också klagar man när vintern får ett återfall tre dagar senare.
Typiskt svenskt? Jo, jag är nog villig att hålla med till viss del. Det är ju lite så iaf, de första solstrålarna får alltid mig att vilja slänga av mig alla vinterkläder trots att det oftast leder till en och annan förkylning. Men det är ju så skönt i solen! Gör det förresten mig till en solslampa? Som slänger av sig kläderna så fort hon ser lite sol... tål att tänkas på.
Vad säger ni? Är det typiskt svenskt(skandinaviskt?) att tro att våren har kommit så fort solen tittar fram?
