Dåtid, nutid... framtid?
För ett år sedan satt jag hemma hos en vän. Jag var trött, nere och förvirrad och visste inte alls hur min framtid skulle te sig de kommande året eller ens de närmaste timmarna. Jag hade precis gjort mitt då största val i livet och det är nog det jobbigaste jag någonsin har gjort. Men samtidigt var det det bästa. Absolut.
Då trodde jag nog att jag skulle vara på ett helt annat ställe än jag är idag. Jag trodde att det fanns goda och hjälpsamma människor, att folk ville varandra det bästa och att allt så småningom skulle lösa sig.
Idag vet jag bättre. Det finns få som vill andra gott och de flesta gör allt för att rädda sitt eget skinn först, även om det är på bekostnad av andra. Vill man något fungerar det inte längre att vara den snälla och duktiga lilla flickan som gör allt rätt och riktigt, aldrig gör något dumt, har fina betyg och bara svarar på tilltal. Och det enda som egentligen löser sig av sig självt är brustabletter i ett glas vatten.
Det är andra regler i den stora vida världen och allt det fina uppförandet du lärde dig när du var barn kommer tyvärr inte hjälpa dig, möjligen stjälpa.
Vill man något måste man kämpa för det. Man måste vara beredd att ta på sig boxningshandskarna och gå upp i ringen och ta fajten. För livet är inget för fegisar.
Om ett år tänker jag inte vara en av dem som säger "det här vädret gör mig så deprimerad". Jag tänker vara den som känner sig glad och lycklig över att livet flyter på så bra. Det är mitt mål, det är det jag vill. Och den här gången vet jag vad som krävs. Den här gången tänker jag slåss för det.
Låt bästa man vinna.
Idag funderar jag över ett mindre val än för ett år sedan, men det har fortfarande betydelse för framtiden. Jag funderar på vilka kurser jag ska välja till nästa år, sista året(!), kursvalsdag imorgon. Och det blir nog lite mer "det här kan vara bra för framtiden" än "det här kan vara kul". Men det blir bra. Jag ska göra det bra.
